Utåt är jag glad.
Utåt är jag nöjd och visar ingenting.
Nu när jag sitter i soffan, känner jag mig väldigt väldigt ensam.
Min egen bror har inte hört av sig på min födelsedag.
Min egen dotter sa till sin lillebror att hon skiter fullständigt i att jag fyller år.
Jag VET att hon inte menar det som det låter. Jag VET att hon snart är tonåring och det är bara en fasad.
Men det gör ont.
Och jag har inte känt mig såhär ensam som nu, på mycket mycket länge.
Jag säger att det inte spelar roll att man glömmer. Men det spelar en jävla roll.
Faktiskt.
