Ja snart är det jul!
Igår slog det mig.
Mormor finns inte längre.
Otaliga juldagsmorgnar har jag tillbringat i mormors kök, skalat potatis, hjälpt till med dukning, smakat av såsen, hjälp lilla mormor att dra ut bordet så vi alla fick plats. Bråkat med tanten om huruvida vi barn skulle sitta i köket eller inte. Jag vann oftast, och alla fick sitta i vardagsrummet.
Tillsammans. Sån var hon, min mormor.
Inte sämre än hon kunde ändra sig. :)
Jag kunde säga det jag tyckte, alltid.
Och gjorde det också.
För ofta.
Saknar att tjafsa med henne.
Saknar att skratta med henne.
Känner mig som Mattis i Ronja, ni vet.
Hon fattas mig!
Hon har ju funnits jämt!
Och nu finns hon inte!
Inte för att jag varit "hemma" alla åren, sen jag flyttade upp hit, jag har kanske missat sammanlagt tre juldagsmiddagar med min mormor.
På 34 år.
Det ska vara så.
Man ska fira juldagen hos mormor på Lönsbodavägen.
I år blir det inte så.
Känns skumt.
Kommer kännas ännu mer på lördag.
3 kommentarer
Annelie
22 Dec 2010 18:32
Hon sitter inte där tillsammans med dig, ni tjafsar inte, skrattar inte med henne....men hon finns där!
Hon sitter säkert där uppe och tjafsar utan att du hör, kommenterar för sig själv hur ni gör saker och ting hi hi hi
Hon är med dig....i hjärtat och ni kan skratta, minnas och glädjas åt det ni hade .
God Jul Malin // Kram
Malin
23 Dec 2010 07:31
Åh Annelie!
Nu fick du mig att gråta! ;)
Klart det är så att hon finns här ändå...
Tack!
Kram och GOD JUL!
Rebecca
25 Dec 2010 15:23
Det känns i hjärtat.. Ingen juldagsmiddag hos gammlamormor. Det får väl funka med annandagen hos farmor istället. Men visst känns det.. Det gör det! Saknar henne, lilla tanten!
Puss o kram faster
Kommentera