Egentligen trivs jag bra.
Med det jag gör just nu.
För det innebär mån-fre, inga röda dagar, inga helger. Som en vanlig människa. Som jag vill ha det.
Men snart (undrar när det snartet börjar, det har pågått i två månader nu) ska jag ut på heltid igen. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det. Alls.
Jag blir less på att inte veta hur jag jobbar.
Ska jag jobba helgen nu eller inte? Ibland är det dags, ibland inte.
Jag blir less på att plötsligt få två helger av sex, trots att jag blivit lovad EN helg av sex.
Jag blir less på att man föreslår att jag då kan gå ner i tid till 90%, för att slippa jobba min tillagda helg.
Just nu blir jag less på väldigt många saker ang mitt jobb.
Just nu har jag lust att bara stanna hemma i morgon. Äntligen få äta en vardagsfrukost med min fina dotter. Men det funkar ju inte så. Jag kommer att gå till jobbet även i morgon.
Göra det jag ska.
Men inte mer än så.
Inte jobba över en minut.
Jag har under de senaste två veckorna sökt minst tio nya jobb. NÅT av dom borde vara mitt!
Kommentera