Jag trodde verkligen jag skulle trivas på landet. Jag är ju uppvuxen där och älskade det. Då.
Men nu vet jag. Landet har jag gjort klart. Det är här jag vill bo. I "stan". Älskar min lägenhet, vill ha närheten till vänner, till jobb, till träning och till affärer.
Klart jag saknar P, att träffas varje dag, äta middag ihop, träna ihop och att somna nära tätt intill. Men det funkar ändå.
Detta blir bäst för alla parter, just nu.
Känner mig glad och nöjd med mitt beslut.
Kommentera